I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.
Näringsämnena i gödseln kan bestämmas med hjälp av gödselanalys. Enligt nitratdirektivet ska stallgödselanalys utföras på husdjursgårdar minst vart femte år, och uppgifterna om analysen ska bevaras i minst 10 år. Analysskyldigheten gäller alla gårdar där mer än 25 m3 gödsel per år produceras eller används som gödselmedel på åkrarna. Det rekommenderas att analysen upprepas årligen, eftersom näringsämneshalterna i stallgödsel varierar vid olika tidpunkter till exempel på grund av foderkvaliteten och utfodringens intensitet. Avvikelser orsakas också av till exempel metoder för hantering av stallgödsel och lagringssätt. Näringsinnehållet i stallgödseln varierar därför från gård till gård, och samma analys kan inte tillämpas ens mellan olika gårdar inom samma produktionsinriktning på ett tillförlitligt sätt. Med hjälp av tabellvärdena kan man få en uppfattning om näringsinnehållet i olika gödselarter. Dessa värden kan dock skilja sig avsevärt från de verkliga värdena och därför är det viktigt att göra en gödselanalys.
Av gödselanalyserna bestäms alltid åtminstone torrsubstanshalten, densitet, totalt och lösligt kväve, fosfor samt kalium. Analysen kan preciseras genom ytterligare bestämning av halterna av kalcium, magnesium, natrium, koppar, zink, molybden och bor. Genom att fastställa näringsämnen i stor skala får man viktig information om hur mycket av dessa näringsämnen växterna får från gödseln.
Provtagningen ska utföras omsorgsfullt för att resultaten ska vara så tillförlitliga som möjligt. Den bästa provtagningstidpunkten är strax innan gödseln sprids eller flyttas från lagret. Provet tas från gödsel som sprids på åkern och det ska innehålla allt strö som blandats med det samt regn- och tvättvatten. Tanken är att provet ska vara representativt för gödselns genomsnittliga sammansättning. Under länkarna finns närmare anvisningar för att ta gödselprov.
Planeringen av gödslingen börjar med att näringsämnena i gödseln bestäms och med att de utnyttjas så noggrant som möjligt. Gödselns näringssammansättning är i allmänhet inte optimal för växterna, utan den innehåller i allmänhet för mycket fosfor och kalium i förhållande till lösligt kväve. Gödseln kan därför behöva kompletteras med andra gödselmedel. Vid beräkningen av gödselns spridningsmängd ska det också beaktas att alla näringsämnen i gödseln inte nödvändigtvis genast kan utnyttjas av växterna. Det är svårare att dosera stallgödsel och näringsämnen i den åt växterna än vid användning av oorganiska gödselmedel, men å andra sidan har stallgödseln också andra värden än näringsvärdet. Gödseln ger mer organiskt material och jordförbättringsartiklar till åkern. Av gödseltyperna är flytgödsel från nötkreatur i allmänhet den näringsmässigt mest lämpade formen för gödsling av spannmål och vall.
Kreatursgödsel är ett värdefullt gödselmedel, så det lönar sig att satsa på analys och användning av det. Den största återvinningspotentialen för att effektivisera näringscirkulationen finns just i gödselns näringsämnen, och det är viktigt att den utnyttjas fullt ut som gödselmedel och jordförbättringsmedel för växter.
