Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Skyddszoner, dikesrenar och skyddsremsor

Med skyddszoner, dikesrenar och skyddsremsor avses ett flerårigt växtlighetsområde som inrättas och sköts mellan åker och vattenområde och som är täckt av vall-, gräs- och ängsvegetation. Området ska inte bearbetas, gödslas eller behandlas med bekämpningsmedel.

De remsor och zoner mellan vattenområden, fåror och åkrar som är täckta av flerårig vall- eller ängsvegetation har till uppgift att förhindra erosion och utsläpp av näringsämnen och jordmaterial från åkrar i vattendrag. Dessutom ökar dikesrenar, remsor och zoner platser för biologisk mångfald, villebråd på åkern, pollinatörer och nyttiga insekter som bekämpar skadeinsekter och förbättrar balansen i naturen. Skötselåtgärderna kan fortfarande främja detta. Med hjälp av stödsystemet har man definierat olika åtgärder, en del måste skötas genom slåtter och till exempel från skyddszonerna också genom insamling av slåtterrester. I stödvillkoren för jordbruket anges också gränserna för skyddsavstånden i förhållande till vattendrag för gödselmedel, växtskyddsmedel och obearbetad mark.

Zonerna och remsorna får inte vara för breda eller för smala i förhållande till definitionen av stället i fråga.

Ur naturens synvinkel är det bäst att fastställa tidpunkten för slåtter i remsor och zoner utifrån om växtarterna är önskvärda eller inte och om det finns fåglar som häckar eller har ungar i området. I början kan arterna vara överfrodiga och ensidiga, och då är det bäst att skörda före frösättning. När arterna etablerar sig och växtunderlaget utarmas, kan tidpunkten för slåtter senareläggas.

Svåra ogräs och främmande arter bekämpas helst genom slåtter före frösättning. Också av stödanvisningarna bör det framgå vilka som är oönskade växter eller ogräs och vilka som är nyttiga dikesrensväxter som har spridits från naturen. Det värsta ogräset är en art som sprider sig som frön med vinden till åkern. Det lönar sig att slå den innan den sprider sig. Om det är fråga om ängsvegetation är det till nytta att vegetationen är mångartad för både naturen och vattendragen. Artrikedomen ger också upphov till ett flerskiktigt rotsystem som binder jorden bäst. Också onödig förnyelse har gjorts när man till exempel i tidigare anvisningar om skyddszoner har talat om odlad vall.

Bredden på dikesrenar och skyddsremsor har mätts vid övergången mellan åker och slänt, så en brant eller bred icke odlad slänt har inte avlägsnat behovet av dikesrenar eller skyddsremsor. En dikesren eller en skyddsremsa finns på åkerns sida, det vill säga på ett område där normal odlingsverksamhet kan bedrivas.