Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Skötsel av vårdbiotoper

Vårdbiotoper är områden som formats och upprätthålls av traditionella markanvändningssätt, i huvudsak slåtter, betesgång och hamling: ängar, fält, sveder, hagar och olika naturliga betesmarker. Vårdbiotoper har inte heller bearbetats eller tillförts näringsämnen och det har inte förekommit ytterligare utfodring av boskap. Det väsentliga är dock fortsatt vård under så lång tid som möjligt.

Ett lämpligt antal boskapsdjur på bete i förhållande till vallens avkastning och slåtter samt skörd av hö har skapat gynnsamma förhållanden för krävande växtarter som drar nytta av ljus, värme och öppenhet. Växtarterna i vårdbiotoperna har egna insektsarter som är typiska för dessa livsmiljöer. I takt med att boskapsskötseln förändras har vårdbiotoperna minskat dramatiskt. I och med att livsmiljöerna försvinner har också många växt- och insektsarter minskat.

De öppna livsmiljöerna varierar från karga fält till frodiga ängar. Typiskt för skogiga vårdbiotoper är en mosaikliknande struktur som består av trädbestånd och ängsväxtområden, kraftiga trädindivider samt trädbestånd med flera arter och i olika åldrar.

Vårdbiotoper behöver kontinuerlig skötsel. Vårdbiotoper som inte sköts börjar gradvis eutrofieras och växa igen. Krävande växtarter kan inte konkurrera med växtarter som drar nytta av eutrofieringen.

Skötseln av öppna vårdbiotoper baserar sig på avlägsnande av växtlighet som har uppkommit under vegetationsperioden genom slåtter eller bete. Slåtter är ett lämpligt sätt att sköta öppna vårdbiotoper. Slåttern sker vanligen när växtfröna har mognat under juli-augusti. Slåttern kan utföras traditionellt med lie eller maskinellt. Tumregeln är dock att slåtteravfall ska samlas upp från området så att det inte övergöder växtplatsen.

Betesgång lämpar sig som skötselmetod för både öppna och trädbevuxna livsmiljöer. Vid planeringen av betesgången ska ett lämpligt betestryck beaktas. Det lämpliga betestrycket bestäms av arten och rasen av betesdjur samt av skötselområdets slitstyrka och skötselsituation. Betstrycket kan regleras med hjälp av rotationsbete. Olika betesdjur lämpar sig för olika terräng, de förbrukar terrängen och använder växtligheten som föda på olika sätt.

Betesgång lämpar sig särskilt väl för skötsel av havsstrandängar. Vid betesgång på havsstrand finns det många saker som kräver särskild uppmärksamhet, såsom variationer i havsvattnets nivå, inhägnadslösningar, övervakning av djuren och beaktande av värdefulla fågelbestånd. För att undvika eventuella hygienolägenheter bör betesvallar inte placeras alltför nära badstränder. Effekterna av strandbete samt goda exempel och god praxis har samlats på webbplatsen för projektet Strandbete och på den berättelsekarta som projektet har producerat.

Skötseln av trädbevuxna livsmiljöer omfattar förutom betesgång också gallring av trädbeståndet genom fällning av enstaka träd samt avlägsnande av underväxtplantor. Trädbeståndet kan också avverkas genom hamling. Lövträd, tallar och enar prioriteras som träd som lämnas kvar i hagar. Som trädbestånd lämnas träd av olika åldrar och arter, stora träd. Trädstubbar och lågor lämnas för att bli murket träd. Avverkningsrester avlägsnas från området. Trädbevuxna vårdbiotoper varken gödslas eller dikas.

Text TM. Enligt uppgifter 5.5.2023. Anvisningarna om stöd kan uppdateras på Livsmedelsverkets webbplats.