Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Minimering av bearbetning

Innan man börjar minimera bearbetningen måste man överväga vilka effekter man vill att bearbetningen ska ha på jordmånen. När de eftersträvade effekterna är kända är det lättare att överväga alternativa bearbetningsätt. I praktiken medför bearbetning av jorden förändringar inom fyra delområden: vattenhushållning, luftgap, nedbrytning och arter.

Med tanke på vattenhushållningen reglerar bearbetningen markens fuktighet och tillgången till vatten. Ett lämpligt luftgap möjliggör att syre och vatten kan röra sig, men det förbättrar också förutsättningarna för rottillväxt. Bearbetning är en deponering av växtrester och påverkar därför också nedbrytningshastigheten och nedbrytningsprodukternas placering. Bearbetningen påverkar också olika växtarter och kan syfta till att förhindra spridning av ogräs och fröbankens tillväxt. Dessutom kan behovet av bearbetning bestämmas av de odlingsåtgärder som följer på bearbetningen, såsom sådd med släpfot eller anläggning av fleråriga vallar, som båda kräver en jämn bearbetning av marken för att lyckas väl.

Det främsta syftet med bearbetningen är att få till stånd gynnsammare förhållanden för grödornas tillväxt i jordmånen, så man vill inte att bearbetningen ska skada jordmånen. När det används mycket energi för bearbetningen är jorden känsligare för erosion och sedimentation och ibland också för markpackning. Minimering av bearbetningen bör därför spara på jordens grynstruktur och samtidigt minska mängden energi som förbrukas per kubik jord.

Vid lättare bearbetning ska man beakta i vilket skick gårdens åkrar är. Om det finns problem med åkerstrukturen lönar det sig att innan man ändrar bearbetningssätten på vilket djup problemen finns, så att man kan spåra vad som orsakat problemen och inrikta de korrigerande åtgärderna på rätt plats. En diversifierad växtföljd är förmånligare för jordens skick än en ensidig växtföljd. Växtföljden gör det också möjligt att variera bearbetningssätt beroende på den gröda som odlas och förhållandena. Dessutom kan mekanisk bearbetning ersättas med biologisk bearbetning (fånggrödor och växttäcke).

Bearbetningsalternativen kan grovt kategoriseras enligt två olika egenskaper: bearbetningsdjup (låg/djup) och bearbetningsmetod (vändande/icke-vändande). Jordarten har stor betydelse för valet av bearbetningsmetod. I mojord är det viktigt att bevara en bräcklig struktur, och i lerjord kan man påskynda uppkomsten av en grynstruktur genom att med hjälp av ytbearbetning tillsätta organiskt material. Alla jordarter kan behöva bearbetas djupare om jorden innehåller markpackningar som ska söndras. Det viktigaste är att bara bearbeta efter behov.