Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Konstruktion och skötsel av våtmark

Anläggning av våtmark

Våtmarker och sedimenteringsbassänger fångar upp näringsämnen och fasta partiklar från avrinningsområdet. De har också konsekvenser för hanteringen av översvämningar, den biologiska mångfalden, villebrådsarternas levnadsförhållanden och landskapet. Våtmarker håller i synnerhet vattenmassor från vårens och höstens flödestoppar kvar i avrinningsområdet.

Vid dimensioneringen ska storleken på avrinningsområdet uppströms beaktas så att vattnet hålls kvar i våtmarken så länge som möjligt och näringsämnena och de fasta partiklarna hinner sedimenteras på botten. Vattenvårdskonstruktioner anläggs på ställen i diken där vattenflödet naturligt är långsamt.

Våtmarker och sedimenteringsbassänger anläggs helst genom fördämning. På de låglänta områdena i Norra Österbotten blir man ofta också tvungen att gräva. Jordmassor från bassängområden används bland annat för våtmarksöar, dikesrenar och underhållsvägar. I våtmarken finns det särskilt sänkor där fasta partiklar och näringsämnen sedimenteras. Flödeshastigheten dämpas och fördröjningen av vattnet i bassänger förlängs med olika öar. Våtmarkens vegetation utnyttjar våtmarkens näringsämnen. Åtgärder för skötsel av våtmarker och sedimenteringsbassänger omfattar bland annat tömning av fasta ämnen samt slåtter och röjning.

Skötsel av våtmarker

Våtmarker måste skötas efter anläggningen, eftersom övergödning och okontrollerad tillväxt av vide och ängsväxter snabbt kan kväva området. De viktigaste skötselarbetena är röjning och slåtter på våtmarksområdet. Under de första åren ska den byggda våtmarkens funktion och konstruktioner granskas särskilt noggrant. Slänter och servicerutter underhålls. Kontrollen sker på våren efter att snön har smultit och efter kraftiga regn året runt. Korrigerande åtgärder ska vid behov vidtas årligen. Också strukturernas funktion granskas årligen.

Våtmarkens kantområden slås årligen och slåtterresterna samlas upp. Våtmarksvegetationen i vattnet slås cirka 1–2 gånger på tio år. När slåttern börjar slås den två somrar i rad, varefter en paus på ytterligare några år hålls. Växtligheten slås i fläckar på våtmarken på 0,8–1,2 meters arbetsdjup. På så sätt får man in områden med öppet vatten i området. I våtmarkens struktur ska andelen öppet vatten vara 50 procent och växtlighetens andel 50 procent. Överflödig vegetation leder till eutrofiering i våtmarker när växtligheten ruttnar och frigör näringsämnen i våtmarken. Å andra sidan använder växtligheten i våtmarken också näringsämnen som samlas i våtmarken och styr vattenflödet.

Slåttertidpunkten är för rand- och vattenområden från slutet av juli till början av augusti. Den slagna vattenväxtligheten samlas upp ur vattnet och komposteras, liksom slåtterresterna i kantområdena. Genom slåtter kan vegetationen i både kantområden och våtmarker bli mångsidig.

I kantområdena lämnas trädbeståndet kvar för att skugga vattenområdena. Tätare videsnår röjs varje år. Det trädbestånd som sparas ska innehålla flera arter. I fråga om röjning av trädbestånd kan man också beakta vildfågelstammens levnadsförhållanden och på våtmarker öppna upp fria linjer för att landa och flyga i väg. På färdigställda våtmarker har det för närvarande lämnats mycket buskage- och trädgrupper med tanke på landskapet och den biologiska mångfalden. Vid skötseln av våtmarker beaktas att de strandområden som för närvarande är öppna förblir öppna. Igenvuxen våtmark lockar inte fåglar att landa i området. Röjningstidpunkten för trädbeståndet ligger utanför fågelhäckningstiden. Röjningstiden är årligen 15.7–31.12. Ett mångsidigt och rikligt djurbestånd lockar också rovdjur, till exempel minkar, till området. Jakt på små rovdjur är viktig naturvårdande skötsel på våtmarker och bedrivs vid behov årligen.

Mängden slam som har sedimenterats i våtmarkens djupa delar kan undersökas med hjälp av ett mått. Slammet ska avlägsnas när det hotar att sättas i rörelse av översvämningsflöde eller när den djupa delen blir för grund och minskar tiden vattnet blir kvar i våtmarken. Slammet grävs bort när det är torrt före och dumpas så att näringsämnen inte rinner tillbaka i vattnet. Näringshaltigt sediment kan spridas på åkrarna, det kalkas vid behov. Mängden slam som samlas i våtmarker kontrolleras årligen till exempel före vårvintern och senhösten.