Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Beaktande av sura sulfatjordar

Som sura sulfatjordar definieras jordmån vars pH-värde sjunker till mindre än fyra i mineraljordar eller mindre än tre i torv på grund av oxidation av sulfidsvavel. Till följd av oxidationen bildar sulfidsvavel i marken svavelsyra som försurar marken och det avrinnande vatten som kommer i kontakt med den. I naturligt tillstånd befinner sig sura sulfatjordar i ett syrelöst tillstånd under grundvattenytan.

Sulfatjordar måste beaktas i all markanvändning, till exempel när det planeras dräneringsåtgärder på åkern. I sådana fall ska det utredas på vilket djup sulfatjordarna är belägna, så att schaktet inte når dem. Om sur sulfatjord kommer åt att torka till följd av en intensifierad torkning bildas det svavelsyra i marken vilket försurar marken och som läcker ut i vattendrag med avrinningsvattnet. Svavelsyra har förmåga att lösa upp metaller i marken, vilket gör att det avrinningsvatten som bildas är både surt och mycket metallhaltigt. Därför kan sur sulfatjord på grund av felaktiga markanvändningsåtgärder vara skadligt för till exempel vattenlevande organismer.

Icke oxiderad sur sulfatjord urskiljs vanligtvis i marken i form av svarta eller mörkblåaktiga lerliknande strimmor. Svart sulfid kan också förekomma i jorden i form av ränder, prickar och fläckar. Ibland avger sur sulfatjord en lukt som påminner om ägg eller tändstickor och som är typisk för svavel. Sura sulfatjordar som grävs fram ändrar färg och blir ljusare på grund av oxidation inom några timmar eller dagar. Oxiderad sur sulfatjord kan ibland identifieras genom gula och orange färger på grund av sedimenterade järnföreningar. Sura sulfatjordar kan långt ifrån alltid urskiljas med sinnena och måste därför behandlas på annat sätt.

God information om sannolikheten för förekomst av sura sulfatjordar i det planerade målområdet fås genom GTK:s öppna karttjänst, men gårdsspecifika uppgifter fås endast genom att låta göra noggrannare jordprovsundersökningar.

Ett sätt att identifiera sura sulfatjordar när man arbetar i surhetsriskområden är att övervaka surheten i dikesvattnet från åkrar med hjälp av pH-indikatorpapper från apotek. I allmänhet är dikesvattnets pH över 5. Om värdet är lägre än så lönar det sig att dessutom granska dikesvattnets färg genom att hälla det i en genomskinlig flaska. Om dikesvattnet är klart eller plötsligt blir klart, är det sannolikt ett fenomen som orsakas av sur sulfatjord.

Dikesvattnets höga elektriska ledningsförmåga (över 20 mS/m) och låga pH-värde (under 5) är när de förekommer samtidigt ett tecken på en effekt av sura sulfatjordar. Dessa egenskaper kan observeras med mätare som lämpar sig för ändamålet.