Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Reglerbar underbevattning

Vid reglerbar underbevattning styrs mer vatten från vattendragen till diken genom pumpning eller ledning. För att den reglerbara underbevattningen ska lyckas krävs det jord som släpper igenom vatten, men ett tätt lager under täckdiken. Metoden kan tillämpas på åkrar som är jämna och homogena i fråga om jordfraktionens sammansättning. Markens genomtränglighet ska vara god för att grundvattnets ytnivå ska kunna justeras tillräckligt snabbt. I djupare jord ska det finnas ett skikt som släpper igenom vatten dåligt eller grundvatten som är naturligt högt. Om dessa villkor uppfylls är reglerbar underbevattning en bra metod för att förbättra vattenhushållningen i jorden. Under odlingssäsongen lagra vattnet eller pumpas in det i systemet så att grundvattnets yta hålls på konstant höjd, till exempel cirka en halv meter under markytan, eller varierar inom vissa gränser.

Vattnet stiger kapillärt upp i rotsystemet. Under vårbruket och skördetiden beräknas grundvattennivån så att jorden torkar och uppnår tillräcklig bärighet. Dikessystemet ska ha fördämningskonstruktioner. Om ett täckdikessystem används för bevattning, är den till sin funktionsprincip likadan som reglerbar dränering. Vid användning av öppna diken ska de fördämningssystem som behövs byggas. I Finland används reglerbar underbevattning mest i Österbotten, eftersom området har en lämplig jordmån. Bevattningen har i huvudsak genomförts genom täckdiken. Bevattningsvattnet leds vanligen ut i dikessystemet genom pumpning av vatten från en å eller sjö. Avsikten är att ytterligare vatten leds till systemet från den övre änden av täckdiken eller öppna diken, varifrån det flödar vidare enligt regleringssystemen och absorberas från nätet till marken för att användas av växterna. Det är också möjligt att vatten matas nedströms från täckdiken mot täckdikets lutning. Då är det i allmänhet fråga om enskilda täckdiken som slutar i ett avloppsdike och vattnet matas in i täckdikena genom uppdämning eller pumpning av vatten till avloppsdikena. Under vissa omständigheter kan ytterligare vatten ledas till dikessystemet med hjälp av gravitationsflöde utan någon pumpning.

Om täckdiken används för bevattning, ska tegbredden vara tätare än vid sedvanlig täckdikning. På så sätt säkerställs en jämn fördelning av vattnet på åkrarna och vid behov snabb torkning, till exempel vid störtregn.

Vid reglerbar underbevattning under en torr sommar förutspås pumpningen enligt nederbörd och väderprognoser. Pumptiden är några dygn, varefter en sänkning av vattennivån förväntas. Konstant alltför höga grundvattennivåer kan försämra tillväxten av växternas rötter, vilket gör att rotsystemet blir kvar i markens ytskikt. Ett lämpligt pumpintervall av bevattningsvatten kan till exempel vara ungefär varannan vecka beroende på vädret.