Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Granskning av bördighetsanalys

Med hjälp av bördighetsanalysen kartläggs jordens växtskick och det fås information om jordens näringsstatus och surhet. Att låta göra en analys är också ett villkor för att få miljöstöd för jordbruket, och den ska göras vart femte år. För analysen ska prover tas av åkrar som odlas och av skiften som består av permanent gräsmark som används som åker. Proverna ska tas i enlighet med basskiftets storlek och ska vara jämnt representerade över hela skiftet. Skiftets jordart och mullhalt kan bestämmas med blotta ögat, men en noggrannare bestämning av näringsämnena görs alltid i ett laboratorium som är specialiserat på jordanalyser. I Finland finns flera laboratorier där jordprover analyseras. Innehållet i grundanalysen varierar något mellan dessa, men i allmänhet mäts alltid minst halterna av fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg) och svavel (S) i näringsämnena. Av mikronäringsämnena bestäms vanligen koppar (Cu), zink (Zn) och mangan (Mn).

Bördighetsanalysen fungerar som uppföljning av miljöns tillstånd, men också som en viktig del av utvecklingen av odlingen och optimeringen av gödselmedel. På basis av analysen kan man göra upp en odlingsplan där både kalkningen och gödslingen dimensioneras så att de motsvarar skiftets faktiska behov, så att övergödsling undviks. Kalkningsbehovet bestäms på basis av pH. När det gäller gödsling är de viktigaste näringsämnena fosfor, kalium och kväve. Som lösligt näringsämne bestäms kväve inte i grundanalysen, utan andra metoder används. Även om gödslingen till stor del baserar sig på en bördighetsanalys, kan man inte enbart utifrån den dra slutsatser om en lämplig gödsling, utan valet och mängden av gödslingen påverkas dessutom av den växtart som odlas, skördemålet, förfruktseffekten och till exempel möjligheten att utnyttja kreatursgödsel.

Av näringsämnena är särskilt kväve och fosfor benägna till eutrofiering av vattendrag och deras halter bör övervakas noggrant. En alltför kraftig gödsling i förhållande till åkerns växtskick och näringsbehov är dyr och ökar risken för att näringsämnen sköljs bort. En så noggrann planering av gödslingen som möjligt är lönsam på lång sikt både med tanke på åkerns växtskick och med tanke på miljön.