Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Naturbetesmarker

Naturliga betesmarker är odlingsmark utanför åkrar som sköts genom bete eller slåtter. Områden som betraktas som naturliga betesmarker motsvarar inte definitionerna av vårdbiotoper, men de är viktiga livsmiljöer för många växt- och insektsarter. Naturliga betesmarker upprätthåller också vårdbiotopen och gör området attraktivare. Betesgång upprätthåller ett vidsträckt växttäcke med låg vegetation och blottar markytan, vilket bidrar till att plantornas frön gror. Stallgödsel från betesdjur är till nytta för många insekter och upprätthåller också en mångfald av organismer i marken.

Många arter och raser av betesdjur lämpar sig för skötsel av naturlig betesmark. De djur som bäst lämpar sig för bete är de som har ett litet behov av föda. Sådana betesdjur är till exempel ursprungsraser. Naturlig betesmark kan också skötas med sambete, varvid området betas av olika djurarter.

De mest typiska betesdjuren är får, nötkreatur och hästar. Fåren lämpar sig särskilt väl för lågproduktiva och mindre områden. Fåren trivs inte i fuktiga områden. Fåren tycker om att äta bladrika och unga växter, och därför är de särskilt bra på att bekämpa sly. Får äter växterna så de blir mycket låga. Det lönar sig att börja beta fåren tidigt på våren innan växterna skjuter strå.

Nötkreatur är effektiva betesdjur och är inte särskilt selektiva när det gäller föda. Nötkreatur lämpar sig också väl för havsstrandängar och andra fuktiga betesmarker. Dikor, köttboskap samt kvigor och kalvar av mjölkboskapsras lämpar sig särskilt väl för naturbetesmarker.

Hästar är lika effektiva som nötkreatur, även om de är krävande betesdjur. Hästar kan mycket noggrant använda växtmassan på betesmarken och också använda den grövre växtmassan. Hästhovarna nöter marken effektivt och lämpar sig därför för torra områden med hård mark. Unga hästar, avelsston och vilohästar lämpar sig bäst för naturlig betesmark.

Getter är också lämpliga som betesdjur. Getter är särskilt effektiva betesdjur i slybevuxna områden, eftersom de föredrar att äta bark och blad från träd.

Betesdjurens och livsmiljöns välmående garanteras framför allt genom lämpligt betestryck. Betestrycket ska justeras så att det lämpar sig för naturliga betesmarker enligt djurartens, djurrasens och områdets egenskaper. Betstrycket kan regleras med hjälp av rotationsbete. Djurens välmående ska också tryggas genom väderskyddskonstruktioner eller andra skyddsplatser samt genom att man sörjer för att vatten och mineraler räcker till. Djuren ska ses till en gång om dagen.

Mer information

Bekanta dig med materialen inom projektet Strandbete

Bekanta dig också med skötsel av vårdbiotoper

Perspektiv på strandbeten och betesgång vid Bottenviken