Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Spridning av gips

Gips är kalciumsulfat. Gips rekommenderas särskilt för lerjordar, i kustområden. Spridning är förbjuden i närheten av insjöar och i grundvattenområden. Gipset börjar verka omedelbart när det har lösts upp i jorden, där vattnet i marken gör att det löses upp till sulfat- och kalciumjoner. Den ökade jonstyrkan pressar det elektriska dubbelskiktet runt jordpartiklarna tunnare och minskar läckaget av organiskt kol som lösts upp på åkermarken. I och med den minskade erosionen minskar överföringen av kol bundet till jordmaterialet till vattendragen. Fosfor kan fästas starkare vid ytorna på jordpartiklar, vilket minskar frigivning av fosfor från jordpartiklar till ytvattnet, dock utan att växternas användning av fosfor påverkas.

Det har inte observerats att gipsbehandling orsakar växterna brist på näringsämnen eller förändringar i skördenivåerna. Sulfatet i gips kan tillfälligt minska växternas förmåga att uppta selen, men effekten drabbar främst den första skörden, då sulfathalten i matjorden är som högst. Gips kan förbättra katjonbalansen i magnesiumrika lerjordar.

Vid användning av gips rekommenderas jordbearbetning (plöjning eller lättbearbetning) efter spridning av gips. Då löses gipset upp och blandas snabbare med jorden. Det är inte obligatoriskt att bearbeta jorden, men det rekommenderas, eftersom regnfall efter spridningen kan leda till att gips spolas bort från åkern med ytavrinning. Jordförbättringsgips gör odlingsmarkens mark varken hårdare, surare eller saltigare. Gips kan dock användas också på direktsådda åkrar, om gipset sprids på hösten och sådden sker på våren. Gips förändrar inte åkerns pH. Om åkerns pH behöver höjas, ska kalkningsmedel som lämpar sig för detta ändamål användas. Gipsbehandling gör vattendragen klarare och minskar avsevärt övergödningen av vattendragen. Effekten av gips beräknas pågå i cirka fem år. Lämplig appliceringsmängd är 2–5 ton/ha.

Gips och kalk kan användas tillsammans. Ämnena försvagar inte varandras effekter. Kalkning minskar markens surhet, medan gips förbättrar jordens grynstruktur vilket minskar utlakningen av näringsämnen. Det lämpligaste jordförbättringsmedlet ska dock alltid helst väljas skiftesvis. Bördighetsanalysen ger ofta viktig bakgrundsinformation till stöd för planeringen.

Om det inom spridningsområdet finns en brunn för hushållsvatten, är det önskvärt att en skyddszon lämnas runt den.