Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Fosforgödsling enligt växternas behov

Fosforgödslingen baserar sig alltid på bördighetsfosfor. Tidpunkten för gödslingen och dess lämplighet är nyckelfaktorer för att näringsämnena verkligen ska komma till växternas användning. Jordstrukturen och vattenhushållningen bör vara i gott skick, eftersom de skapar gynnsamma växtförhållanden och minskar risken för läckage. Kalkning har också en direkt effekt på användningen av fosfor; om det inte finns tillräckligt med kalcium i jorden, fångar växterna inte upp fosfor.

Överdriven fosforgödsling belastar i onödan vattendragen, särskilt insjöarna och Östersjöns kustvatten. Den övergöder snabbt vattendragen och lagras i bottensediment och orsakar långvariga problem. Det är inte heller ekonomiskt lönsamt att gödsla så att näringsförluster kan uppstå. Fosforgödslingen regleras noggrant på grund av fosforns miljökonsekvenser, och bördighetsfosforhalterna har sjunkit under de senaste två årtiondena.

Jordbrukaren har flera sätt att kontrollera fosforbelastningen. Med hjälp av beräkning och uppföljning av fosforbalansen kan man granska den belastningsrisk som odlingen medför. Fosforbalansen visar halten lättlöslig fosfor i marken; överskottsbalans innebär en ökning av fosforhalten i åkermarken och en ökning av mängden lättlöslig fosfor i marken. I en balansräkning med underskott är situationen den motsatta. Halten av lättlöslig fosfor i marken påverkar fosforhalten som löst sig i avrinningsvattnet. Gödselfosfor som samlats på marken med tiden orsakar största delen av belastningen på vattendragen i Finland, men detta påverkas också av jordarten och odlingssättet. Till exempel binder fleråriga lantbruksväxter marken, vilket innebär att erosionen minskar. Fosforbalanserna och halterna av lättlöslig fosfor i åkermarken ger på längre sikt indikationer på hur belastningen utvecklas.

På basis av de uppgifter som samlats in under årens lopp verkar bördighetsfosfor på åkrar i Norra Österbotten sjunka mot en försvarlig bördighetsklass. De nuvarande gödslingsgränserna styr åkermarkerna att övergå till en fosforklass som är försvarlig eller rätt dålig, i synnerhet från åkrar som producerar stora skördar. Om marken blir utarmad leder de nuvarande gödslingsrekommendationerna till att gödsla med betydande mängder av gödselmedel för att säkerställa skördenivån. Då ökar också risken för läckage. En jämn bördighet, till exempel i en tillfredsställande bördighetsklass, minskar avsevärt risken för läckage. Det är därför viktigt att se till att koncentrationen av bördighetsfosfor hålls konstant.