Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Ängsåker

Ett flerårigt ängsaktigt åkerskifte har miljövårdsbetydelse och kan samtidigt utnyttjas inom jordbruket antingen genom bete eller höbärgning till exempel som foder eller som råvara för bioenergi. Det väsentliga är att skiftena planeras på odlingsområdet så att de samtidigt fungerar inom vattenvård och som livsmiljöer för vilda arter vid åkerområdenas kanter. De bästa och effektivaste ängsaktiga vallarna fås till stånd på lågnäringsrika skiften där naturliga ängsväxter redan har börjat sprida sig. Goda platser är ljusa och ganska torra kantskiften som vetter mot söder.

Som bandliknande zoner kan ängsskiften möjliggöra spridningsvägar för vilda arter och samtidigt fungera som livsmiljöer för rovinsekter som bekämpar skadeinsekter. En bandliknande zon skulle vara mest nyttig i stora odlingsområden. På så sätt kan man minska användningen av bekämpningsmedel på åkrarna, möjliggöra naturens egna bekämpningsmetoder och balans och kanske också minska erosionen. Ängsskiften med flera växtarter är också viktiga för pollinatörer, fåglar och däggdjur. Som helhet bildar de en näringskedja där alla delar har betydelse.

Om man vill ha ängsväxtlighet, är huvudprinciperna för vården att inte bearbeta, inte gödsla och att fastställa slåttertiderna systematiskt. På vissa skiften minskar också näringsvärdet genom att växtlighet avlägsnas eller genom användning som naturlig betesmark. Syftet med tidsplaneringen av slåttern är att oönskade frodiga arter ska slås före frösättning. Först när arterna har etablerats till ängsmark övergår man till en senare slåttertid. Här är det viktigt att identifiera arterna. Om fåglar häckar och har ungar i området, kan detta avgöra tidpunkten för vården. Om slåttern på åkerskiftet senareläggs från början, kan den ofta inte utvecklas till önskad ängslivsmiljö. Vården kräver därför övervägande. Avlägsnande av slåtterrester från området är ofta till fördel om det finns en lämplig nyttoanvändning för avfallet. Tidsplaneringen av slåttern och antalet slåttergånger kan ge önskat resultat, om jordarten är dålig. Betningen genomförs så att extra foder inte förs till området, utan djurtätheten och mängden hålls på samma nivå som avkastningen av betningen. Det finns flera guider och informationskällor som handlar om naturliga betesmarker.

Se till exempel material på projektwebbplatsen för Pohjoisen Maisemahelmet.

Observera stödvillkor, begränsningar och möjligheter för varje skifte
Användningen av jordbrukarnas åkermark bestäms i stor utsträckning av villkoren och incitamenten i stödsystemet för jordbruket och miljölagstiftningen. Jordbrukaren har många alternativ till åkerbruk.