Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Fång- och bottengröda

Med fånggröda avses lantbruksväxter som växer under eller sås efter skördeväxten. Syftet med fånggröda är att förebygga erosion i marken, minska näringsläckage och förbättra jordens växtskick. Bottengröda är fånggröda som växer samtidigt med produktionsväxten och fortsätter att växa efter skörden av den egentliga produktionsväxten.

Användningen av fång- och bottengröda bidrar till att så mycket koltillförsel som möjligt samlas i marken, eftersom det då finns bindande växtlighet på åkern så länge som möjligt. När skördeväxten har upphört att växa utnyttjar fånggrödan fortfarande vegetationsperioden och upprätthåller således jordytans växttäcke. Fånggröda har också visat sig ha positiva effekter när det gäller ökad koltillförsel och långsammare nedbrytning. Växtbeståndets assimilation kan maximeras med ettåriga fång- och bottengrödor bland annat inom en så stor bladyta som möjligt. Vallväxter, till exempel italienskt rajgräs och timotej, är mest lämpade för att ta upp kväve från marken. För att ta upp kväve från luften passar baljväxter, till exempel vit- eller rödklöver.

Med fånggröda lönar det sig att främja direktsådd och lämplig växtföljd. Fånggrödor kan sås med ogräsharv bland växtbeståndet på våren eller hösten. Bottengrödan kan tillåtas växa fram till följande höst, då den eutrofierade vegetationen kan fungera som gröngödsling. Det lönar sig dock inte att lämna alltför stora växtbestånd, såsom frodiga klöverväxter, på åkern under vintern, eftersom det kan skada övervintringen av växtbeståndet och medföra ökning av näringsläckage.