Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Fleråriga miljövallar

Ett flerårigt ängsaktigt åkerskifte har miljövårdsbetydelse och kan samtidigt utnyttjas inom jordbruket antingen genom bete eller höbärgning till exempel som foder eller som råvara för bioenergi. Planera alltid användningen och vården av varje skifte enligt stödanvisningarna. Det väsentliga är att skiftena planeras på odlingsområdet så att de samtidigt fungerar inom vattenvård och som livsmiljöer för vilda arter vid åkerområdenas kanter. De bästa och effektivaste ängsaktiga vallarna fås till stånd på lågnäringsrika skiften där naturliga ängsväxter redan har börjat sprida sig. Goda platser är ljusa och ganska torra kantskiften som vetter mot söder.

Som bandliknande zoner kan ängsskiften möjliggöra spridningsvägar för vilda arter och samtidigt fungera som livsmiljöer för rovinsekter som bekämpar skadeinsekter. En bandformad ängsaktig skifteszon skulle ibland vara användbar även mitt i stora odlingsområden som egna skiften. På så sätt kan man minska användningen av bekämpningsmedel på åkrarna, möjliggöra naturens egna bekämpningsmetoder och balans och kanske också minska erosionen. Ängsskiften med flera växtarter är också viktiga för pollinatörer, fåglar och däggdjur. Som helhet bildar de en näringskedja där alla delar har betydelse.

Om man vill ha ängsväxtlighet, är huvudprinciperna för vården att inte bearbeta, inte gödsla och att fastställa slåttertiderna systematiskt. På vissa skiften minskar också näringsvärdet genom att växtlighet avlägsnas eller genom användning som naturlig betesmark. Syftet med tidsplaneringen av slåttern är att oönskade frodiga arter ska slås före frösättning. Först när arterna har etablerats till ängsmark övergår man till en senare slåttertid. Här är det viktigt att identifiera arterna. Om fåglar häckar och har ungar i området, kan detta avgöra tidpunkten för vården. Om slåttern på åkerskiftet senareläggs från början, kan den ofta inte utvecklas till önskad ängslivsmiljö. Vården kräver därför övervägande. Avlägsnande av slåtterrester från området är ofta till fördel om det finns en lämplig nyttoanvändning för avfallet. Tidsplaneringen av slåttern och antalet slåttergånger kan ge önskat resultat, om jordarten är dålig. Betningen genomförs så att extra foder inte förs till området, utan djurtätheten och mängden hålls på samma nivå som avkastningen av betningen. Det finns flera guider och informationskällor som handlar om naturliga betesmarker.

Se till exempel material på projektwebbplatserna för Pohjoisen Maisemahelmet och Kylien maisemahelmet.

Observera stödvillkor, begränsningar och möjligheter för varje skifte‍.

Användningen av jordbrukarnas åkermark bestäms i stor utsträckning av villkoren och incitamenten i stödsystemet för jordbruket och miljölagstiftningen. Jordbrukaren har många alternativ till åkerbruk.

Mer information om skötsel av miljövårdsvallar (Källa material från projektet Kylien maisemahelmet och Livsmedelsverket)

• Om du eftersträvar ett ängsaktigt växtbestånd, är det bra att samla in slåtterrester eller ha djuren på bete utan extra foder. Slåtterrester kan användas till exempel för boskap, jordförbättring, kompostering, som råvara för biogas osv. Om du vill ha ängsväxter sås inte kvävefixerande växter.
• Det är viktigt att notera att anläggning av en flerårig naturäng genom sådd på tidigare åkermark ofta är en mycket långsam process som i hög grad är beroende av jordarter, lutning och jordens fröbank, det vill säga vilka arter som tidigare har såtts. Äldre vall som redan har utvecklats till äng är därför viktigare för naturen än nysådda fleråriga ängar.
• Växtligheten i de mångfaldsremsor som placeras vid kanterna av de skiften som ska ingå i odlingsmarken utvecklas ur naturens synvinkel bäst framför allt vid kanterna som vetter mot söder och väster, i synnerhet om marken inte är för näringsrik
• I många anvisningar hänvisas det till sena slåttertider i naturvårdsområden. Slåtter av skadliga ogräs ska utföras före sådd. Vid vården är det skäl att observera vilka arter som är skadliga för ängar eller arter som ska betraktas som ogräs på ängar. De värsta är de som sprider sig till åkrarna med vinden, såsom mjölktistel. Besvärliga med tanke på ängen kan vara de arter som i stor utsträckning fyller växtplatsen och hindrar andra arter från att sprida sig. De värsta är naturligtvis invasiva främmande arter, särskilt jätteloka och jättebalsamin.