Information

I avsnittet för information hittar du information om olika miljöåtgärder och metoder som kan minska gårdens vatten- och miljöpåverkan samt öka den biologiska mångfalden.

Logga in på tjänsten

Reglerbar dränering

Vid reglerbar dränering installeras reglerbrunnar i uppsamlingsdiken och mängden vatten från dem regleras med olika dämningsanordningar. Antalet reglerbrunnar påverkas av markytans lutning och dikessystemets konstruktion. Reglerbar dränering lämpar sig bäst för åkrar med en lutning på högst 2 procent.

Kan genomföras i ett redan befintligt täckdikningsnät eller som helt ny dikning. Vid planeringen ska bland annat markytans form, vattenledningsförmåga och grundvattnets djup beaktas. Om dikningen genomförs i ett redan befintligt täckdikningsnät, ska dess läge och funktion beaktas. Sugdikena ska vara tillräckligt tätt och lutningen på åkerytan får inte vara för stor inom dikessystemet. Det rekommenderas att man låter konstruktionen utföras av en dräneringstekniker.

Torvjord drar nytta av reglerbar dränering, eftersom de läcker mer näringsämnen i vattendrag än mineraljord. För att förhindra utsläpp av näringsämnen, sura utsläpp och rostsediment lönar det sig också att delvis höja vattennivån.

Torvjordar kan vara svåra att torka, eftersom de håller kvar vattnet väl. Vattenledningsförmågan påverkas i hög grad av jordens porvolym och porernas storlek. På långt förmultnade torvmarker finns det bara ett fåtal stora porer, från vilka vattnet rinner ut på grund av tyngdkraften. På så sätt reagerar reglerdräneringen mycket långsammare på förändringar i torvjord än i grov mineraljord.

Reglerbar dränering där grundvattnet hålls högt (utom under vår- och höstarbete) är ett bra sätt att minska miljöbelastningen från torvmarksodling. På åkrar som odlats länge kan det dock vara utmanande att höja grundvattennivån. Att hålla vattenytan nära markytan begränsar nedbrytningsmikrobernas aktivitet och minskar växthusgasutsläppen och näringsutsläppen.

Reglerdränering skulle vara till störst nytta på åkrar med djupt torvlager, eftersom den höga vattennivån fördröjer nedbrytningen av torv och samtidigt fungerar som ett bra sätt att minska utsläppen. Vid dämningsbrunnar höjs grundvattenytan på våren och sänks på hösten enligt jordens bärighet. På hösten lönar det sig att hålla dammen så högt som möjligt för att undvika näringsläckage.

Under vegetationsperioden kan fördämningen justeras enligt väderprognoser och grundvattnets höjd. På vintern används en liten fördämning eller ingen alls. Temporär höjning av vattennivån vid reglerbar dränering lyckas med vilken gröda som helst. Korn och potatis lider visserligen lättare av en för hög vattenyta än vall.